MC minnen 18

Betydligt lugnare gick det när Pingsthelgen 1961 inföll. Statsmakterna hade nämligen fått för sej att hastighetsbegränsning skulle införas på försök, som det hette. Men man anade nog vartåt det lutade. Hela helgen skulle 90 km/tim vara högsta tillåtna fart. Så där satt vi och tuffade fram så sakteliga i den uppskärrade tron att det var kontroller och snutar överallt. Vi hade kosan styrd mot Stockholm och Gröna Lund. Och visst kom vi dit om än betydligt senare än både önskvärt och nödvändigt. Efter att ha roat oss där en stund med lite häftig bergochdalbaneåka, som kompensation för den masiga resan dit, tyckte vi nog ändå att det inte var så värst på det stora hela. Tanken och åsikten dök upp att det nog är bättre på Liseberg i Göteborg trots allt. Vi drar dit, blev den logiska slutsatsen, och sagt och gjort vi sadlade våra hojar och drog. Redan bortemot Bålsta någonstans blev vi emellertid trötta och efter en del diskussioner beslöt vi att leta reda på en lada att sova över i. Sådan hittades snart och vi knöt oss i halmen kramandes tillgänglig spätta efter tillgång och behov. Glåmiga morgonen därpå raskade vi iväg till närmsta mack för lite allmän rengöring här och där. Sedan körde vi vidare överens om att inte stanna till när vi passerade hemstaden Örebro, för det hade ju förtagit lite av eskapaden som sådan. Framåt kvällen (trots sitt i nitti) var vi så på plats i Göteborg och gjorde entré genom några varv kors och tvärs genom centrum.
Vi letade upp Göteborgsknuttarna utanför Feskekôrka (eller var det var) och kom i slang med några som erbjöd oss nattkvartning efter att vi gjort Liseberg. Svårare än så var det inte och vad Liseberg beträffar så tyckte vi nog att det var bättre än Gröna Lund även inbegripit bergochdalbanefärderna.
Men var det värt den långa resan? Fel fråga – vi gjorde det i alla fall.
Under hemfärden Annandag Pingst tog vi vägen om Karlstad för att få hälsa på våra kompisar där och få lite omväxling i farandet.

En viss nedgång i verksamheten stod för dörren och kunde även avläsas i dom sista protokollen från Little Rocks möten. Det var tydligen bekymmer med ekonomin vilket man kan förstå när medlemsavgiften var endast 10 kronor. Den 21/1 -61 står det i §4 "Kan vi inte pruta ner till 50 kr till hyra i kåken då skiter vi it". §5 "80 kr i kassan". §6 "Fyllskiva på lördag. Olga sprider ut det".

Nästa möte 12/2 i §5 kan man läsa "Evelynn, Olga, Kia och Musti ska böta 15 kronor var innan dom får vistas i kåken". Vad dom gjort för att förtjäna detta framgår inte – kanske inte diskat och kokat kaffe… Fast jag gissar snarare att dom svalt för mycket ur någon begärlig flaska. §6 "Den som är skyldig till att fönsterrutorna är trasiga ska betala dem".
§7 "Medlemsavgifterna ska betalas".

Påföljande möte som är daterat den 26/2 –61 tycks vara det sista. Redan i

§3 står det "Vi ska säja upp kontraktet med Greve Mörner".

§4 "Det som blir över på klubbkassan ska Loe och Jurkka ha".

Sedan vidtog en auktion på klubbens inventarier

§5 "Antti köper klubbens Husqvarna för 17 kr"

§6 "Lilla radion köptes för 10 kr"

§7 "Stora radion köptes för 1kr"

§8 "En hink köptes för 1.50"

§9 "En spegel köptes för 3 kr"

§10 "En sopborste köptes för 3.25"

§11 "En hink köptes för 3.25"

§12 "Koppar och fat köptes för 2.50"

§13 "Mötet avslutades".

Protokollet är underskrivet av Irene Karlsson sekr. - Men inte av någon ordförande.

Sedan tycks klubbens saga vara all, och stora kåken brann en tid därefter upp. Oklart varför, men någon hade sett någon som varit där ute olovandes över natten innan den blev lågornas rov.

Om dateringarna inte förfaller att stämma så har väl protokollen sin kronologi och minnena sin… Får det nämligen inte att gå ihop med Pingstresan och kubbens upphörande, om inte det möjligen var så att klubben fortsatte i någon form långt efter det att vi blivit av med kåken. Jag tror det.