Det här utspelar sig i slutet av september. Jag och
Adolphi hade länge pratat om vad man skall göra innan man ställer av
hojen. Det skall vara en riktig avslutning för säsongen. Antingen skall
man ut och åka en riktig sväng eller bränna däck. Eftersom det var väv
framme bestämde vi oss för att bränna däck och fotografera händelsen.
Nu var frågan, var är bästa platsen? Hur var det med
Råbyvägen? Nej, där är asfalten för grov och det ligger för långt bort
ifall däcket skulle smälla. Vallhallaområdet funderades det bara på.
Brunnsta började vi prata om, där finns en avstängd väg med fin asfalt.
Det kunde vara något, efter lite dividerande bestämde vi oss för att göra
det nästa dag.
BRUNNSTA HERE VI COME
Vad är det värsta man kan råka ut för då man ligger
och sover som bäst? Jo, telefonen som ringer, det finns väl inget värre om
man inte är jäkligt bakfull. Det var precis vad som hände mig och jag
anade vem det var så jag lät det ringa lite extra innan jag svarade.
I andra änden är det en galning som vrålar:
- LIGGER DU OCH SOVER?
- Nej jag sitter och super, svarar jag.
Det var Adolphi, det är rätt bra med en som ringer för då behöver man
ingen väckarklocka.
Efter 10 minuter var vi klara för att åka till Brunnsta, jag
i traktorn, Adolphi på Suzukin. Det var en helt suverän dag, blå himmel
och soligt ungefär +15°C. Från Hällby bostäder till Brunnsta är det väl
sisådär 3km och det är ont om flugsnappare (snutar) det är väl tur det.
Nog om detta.
För att komma dit åker man till Volvo BM över 200metersrakan,
sedan till vänster och man är framme.
Det första vi gjorde var att inspektera asfalten, den var
perfekt. Nu var det bara att sopa bort gruset på en 100 meterssträcka,
sedan är det dags för gummidimman att belägra sig, men frågan är hur
mycket?
Jaha ja, då har Adolphi ställt sig i position och jag är
också klar med kameran. Jag har talat om för honom att han skall starta på
2:an för det ger bästa effekten. Okey, jag ger klartecken och han börjar
på 2:an.
Det börjar bra eftersom han går ut lugnt för att värma upp
däcket med bara lite dimma. Efter ca en minut börjar han ge lite mer gas
och nu börjar dimman dyka upp. Vad sjutton gör han nu? Han släpper ena
handen och… nej, han griper handtaget igen och ser lite konfunderad ut. Nu
täcker röken halva hojen och det luktar härligt med gummi. Nu släpper han
plötsligt ena handtaget igen och sträcker upp armen i luften som för att
säga:
- Kolla, till och med jag klarar av det här.
Dimman har nu belägrat hojet och Adolphi totalt; det enda man
ser är att det står Suzuki och en arm som sticker upp, resten är tjock
gummirök, jag myser.
Jag funderar på när han ska ge sig iväg eller hur han skall
göra? Skall det bli en riktig repa eller göra som många andra gör,
nämligen slå av på gasen och rulla ut ur gummiröken och säga:
- Titta vilket moln.
Skall man bränna däck skall man också avsluta med en riktig
repa, då är det mera sport tycker jag.
Nu verkar det hända något, för han kommer ut ur dimman i en
bra fart med en härlig gummisvans efter sig, mycket bra, tänker jag. Efter
ca 25 meter stannar han och jag rusar fram för att titta på däcket, det
var kantigt, mycket lyckat tycker jag. Jag sade åt honom att det blev
lyckat, då sken han som en 750 R.
Vi gick och tittade på asfalten där han hade stått. Det såg
mycket bra ut för det var hål i asfalten.
Det är väl en riktig avslutning på en säsong, eller hur.
PS. Det gick att köra tillbaka hojen.
Writer
Johnny Burvall
