Långt ute från cyberrymden kom den återseglande efter 61 års bortavaro – min gamla motorcykel, Rex Villiers 98 cc, lättviktare. Ett märkligt återseende efter så lång tid, en tid när man inte ägnat den gamla knarren minsta tanke och särskilt inte att vi skulle återses en gång – en vacker dag. Att den numera saknar hjul och ram kanske är lika så gott, hojen var ändå inte så mycket att åka på. Fort gick den i alla händelser inte. Möjligen tyckte den dåvarande 14-åringen annorlunda, på den tiden.

Att det över huvudtaget hände beror på två personer. Den uppmärksamme Viktor Tikka och han som jag sålde den till 1952. Han har bevarat dom vitalaste delarna under alla år och under den tiden har motor och tank tjänstgjort som en dröm om att kunna driva något annat än själva lättviktaren, en dröm som stannade vid det, men ändå förde det goda med sej att grejerna finns kvar – nostalgin till fromma.

Heders åt min gamla arbetskamrat Kjell Jakobsson i Glanshammar som ombesörjde bevarandet under alla år, men även åt att han gav mej en liten slant av sin magra springschaslön när han köpte hojen - då när vi båda var springschasar på Folke Ramers bilfirma i Örebro.