Ett och annat kan man se fastän man är en bit ifrån. Särskilt om man befinner sej på åttonde våningen och har ögonen med sej. Så kom det sej att jag en dag, när arbetspasset för bagardrängen vid konditoriet här nedanför var över, fick se sagda dräng komma ut och grensla sin stora Harley som troget väntat på bakgården. En gammal pensionärsfarbror med rullator närmar sej utan att bagarknutten ens låtsas märka honom. Han mixtrar istället med hjälm och startnyckel innan allt brakar igång och iväg med ett föralldel vackert mullerdån.

Rullatorföraren vände på sin vehikel och masade sej tyst och lugnt därifrån lämnande ett tomrum efter sej som nyss borde ha fyllts av en vänskaplig gemenskap mellan en gammal och en nyare knutte. Tänkte jag. Kanske var farbrorn en bedårande skicklig och omtyckte skinnknutte på 50-talet – långt innan skitstöveln till bagarknutte ens var påtänkt. Hjälps inte att han hade en fin och ny Harley-Davidson, kan man inte kröna den med sin lekamen på ett fint och anständigt sätt faller hela ekipaget ihop som en bulldeg utan jäst, och epitet skitstövel har funnit sin rätta plats.

Nog kunde han väl ha morsat och växlat några ord - som säkert glatt en gammal kollega. Eller i alla fall en gammal gubbe.

HåG i somras 2009