Så var då klubben ordentligt igång och ämnet för denna lilla betraktelse får väl anses vara uttömt. Det mesta är nog inte sagt - men ändå något.

----- O -----              

Några siffror och anmärkningsmärkvärdigheter från första året ska dock nämnas.

Första Rallyt, "Eskiliana", samlade våren 82 hela 48 ovanligt nöjda deltagare, och det blev ingen mindre än Ingemar IGGE Nygren förunnat att placera sig bland dom främsta, med vinst i delmomentet körövning. Han blev därefter medlem i TTMC, och kom att utöva stort inflytande på verksamheten under gott kamratskap och föredöme.

Eftersom klubben hyste många Speedwayentusiaster så dök idén upp om att dela ut ett pris till kvällens Sme’fighter – så på varje hemmamatch som Smederna körde utsågs en sådan, som fick motta ett pris ur ordföranden Bennys hand, saluterat av den jublande publikens applåder.

I september 1982 arrangerade klubben en tävling som korade Eskilstunas 125:a mästare.

Ruskträffen fick första året 67 entusiaster att njuta av ärtsoppa med punsch och ruskväder, och inte minst Svartrundan uppe i mörka skogen vid Odlarvallen.

TTMC tog hem vandringspriset från Griprallyt i Nyköping genom att inta förstaplatsen.

TTMC segrade i SMC Sörmlands aktivitetsturnering.

TTMC hemförde segern för stafettlag vid SMC Sörmlands kvällsträff.

Vid verksamhetsårets slut stod ekonomin på plus med tillgångar på 3490kr och 10 öre.

Och medlemsantalet hade stigit till 52 personer.

Som kuriositet vill jag även nämna att det bildades ett musikband inom klubben tack vare att den utöver alla MC begåvningar också rymde att antal musikdito. Bandet kallades "Tjuna Tjouring Soft Band" och underhöll dels på klubbens egna fester och dels på – faktiskt - Ruskträffen. Det bestod till en början av Gunnar Holm, Björsa Gurestad, Benny Norkvist, Mats Nilsson och Lauri Wahlberg och lät faktiskt riktigt bra i mina hänförda öron.

----- O -----

Ser man nu tillbaka så blev väl klubben något av ett livsverk och man kan förundras över vad man ändå kan sätta igång. Tänk – det måste vara tusentals människor på sina motorcyklar som styrt sina färdvägar och resmål efter våra huvuden och idéer. Hoppas bara att dom därav också blev en smula lyckligare - tack vare TUNA TOURING MC.

Att klubben skulle leva och vara full av liv efter 25 år drömde vi inte ens om. Något år framöver var horisonten och så har det tydligen fortsatt, år efter år.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att vårat tilltag att starta en ny MC klubb i Eskilstuna var helt rätt, och blev en stor och lyckad framgång. Och många många är dom goda krafter som har bidragit till dess förverkligande, och som förhoppningsvis också haft kul under tiden.

Men utan Björn Björsa Gurestad hade det inte blivit någon klubb, och inte utan mej heller
– tror jag.

8/8 2004   / HåG

och bearbetat sommaren 2006

Göran Håkansson