Nog är det en sanslös och rolig upplevelse att läsa dom gamla protokollen från Little Rock igen, men dom speglar ju också rätt väl hur stämningen och andan var därute, och lite av den känslan kommer åter till en vid genomläsningen. Och inte kunde vi så särskilt mycket om mötesteknik, men demokratiskt var det i så måtto att majoriteten alltid fick bestämma genom handuppräckning. Några stadgar kan jag inte minnas att vi hade, vilket tydligen fick som konsekvens att man kunde säja upp sin post i styrelsen när som helst och direkt på sittande möte. Sen valdes bara en ny medelst omröstning genom handuppräckning. Snabbt, enkelt och kul.
Olgas, Mustis och andras protokollföring blev ju tack vare den uppsluppna stämningen också därefter. Allt gick an, och är ju så här långt efteråt till mycket nöje. Så var det nog också redan då, när det begav sej …