Kuckel - så kallades han. Varför kan man väl bara gissa - han hade
väl kucklat ihop hojen själv utifrån en BSA B33. Den skulle
användas dels till att åka till jobbet på, och dels till att köra
Motocross med på helgerna, samt däremellan till att imponera på oss
smågrabbar med. Funktioner som all fungerade väl.

Han bodde i Frövi och åkte dom tio milen till Askersund, med hjälmen löst hängande
på armen, skruvade undan nummerplåtarna och satte på sig hjälmen, för att sedan
 drabba samman med dom andra cross-åkarna i backar och lera.
Jag såg honom där, och han var, sin storlek till trots, mycket duktig och framgångsrik.
Kanske för att han var stark och entusiastisk.

Notera kopplings och frambromshandtagens potens och dragning uppåt. Nog är
det tufft och skulle väl än i dag imponera på en liten kille, som inget begriper
om hur en motorcykel bäst hanteras.

Men Kuckel han kunde hantera och imponera.
 

Calle Svedlund var en arbetskamrat på bilverkstaden, som gjorde stort intryck
på oss yngre grabbar. Han hade en Harley-Davidson 750 med hemmabyggd
sidovagn och någonstans att sitta fanns egentligen inte, men däremot ett kraftigt
rep att hålla sig i när det svängde. Och det gjorde det rejält när det skulle gasas
och hållas uppvisningar på stan under middagsraster och annars. Det var full fart
som gällde med sladdar och holken i luften längs med och över trottoarer, till
flanörer och gåendes förskräckelse - men säkert också till någras nöje.
Eftermiddagarna ägnades, i alla fall delvis, åt att berätta alla möjliga historier om
vilda framfarter över Närkes vägar och diken. Och Rubbe, som brukade burka,
skrockade och höll med, men längtade nog mest till kvällens alla pilsnerflaskor.
Men han var snäll Calle och man fick alltid vara med och se på och lära sej om alla
kugghjul under registerkåpan och annat, när det skulle mekas och trimmas. Där
fanns många kugghjul, och alla var dom skitigt oljesvarta men hade väl var och en
sin uppgift att fylla för helhetens funktion som frustande motorcykel.

Han rökte och söp och förde ett allmänt livsfarligt leverne. Sist jag träffade honom
sa han att man hade opererat bort halva hans arschle, och han mådde inte så bra.
Tydligen räckte inte det, utan han försvann helt efter ett tag.