MC minnen 13

Lite bus skulle väl också levereras och så blev det när vi fikade i Laxå en gång. Kärringen som hade fiket serverade oss gamla stenhårda bullar, något som inte alls föll oss i smaken. Vi klagade och kärringen protesterade och sa att det minsann inte var något fel på bullarna utan dom var alldeles färska och fina. Okej, sa jag, då gör det väl inget om vi kastar bullarna på dej – och så satt vi igång att kasta alla bullarna på kärringen, som blev alldeles ifrån sej och sa att hon skulle ringa polisen. Gör du det, sa jag, och sedan gick vi ut trots att hon protesterade och sa att vi inte fick gå någonstans. Vi väntar ute, sa jag, och upprätthöll därmed tuffheten. Polisen kom mycket riktigt ganska omgående per MC och vi fick första tjing på att förklara vad som tilldragit sig. Ja, ja, sa den hygglige MC-polisen - åk ut i någon skön backe och lägg er och ha det trevligt istället, så ska jag ta hand om tanten. Frid och fröjd och vi drog till ett bättre ställe.

En helt annan gång när vi var på väg hem från Stockholm i den mörka skymningen blev vi naturligtvis fikasugna redan i Södertälje och sådant skulle ju alltid åtgärdas bums. Så vi tog in på ett av dom lite finare ställena, och gjorde rejäla beställningar ur den digra bakelsemontern, innan vi bänkade oss i soffa och fåtöljer. Efter olidligt lång väntan kommer till slut donnan in, balanserande med ett stort fat på vänsterhanden, som skulle servera oss. Ja, det gick faktiskt till så även för gäster som var knuttefolk. Vid bordet intill satt det ett par yngre damer med särdeles frikostiga urringningar, som vi hade svårt att inte låna våra blickar till… Nåväl serveringsdonnan började lätta på sin börda och ställde fram fat, koppar och glas innan bakverken följde samma resa och bara drickorna och kaffepannan var kvar i var sin ände på brickan och väntade på sin tur. När den strax inföll lyfte hon kaffepannan och lämnade drickorna åt sitt öde, som hör och häpna, blev att plötsligen tippa över ändan på den nu obalanserade brickan. En av drickorna fick en fin resa emedan den finurligt nog hamnade mitt emellan ena damens yppiga bröst där den kluckade och porlande förmedlade sin vällust till oss andra, medan den tömde sitt innehåll under klänningen på den efterhand ganska så uppbragta unga damen. Dom andra två flaskorna gick ett betydligt sorgligare öde till mötes då dom alldeles krasade ut sig mot golvet samtidigt som ett svårt återhållet fnittrande spred sig i lokalen. Nåja, under övligt ursäktande hjälptes den sargade ut i köket för lämpligt omhändertagande, varifrån hon också så småningom återkom lagom till att vårt fnissande i allt väsentligt hade ebbat ut. Dock inte i lika bjudande skick eftersom en jacka, väl uppknäppt i halsen, dolde den tidigare så anslående skådeplatsen, men ett något skälmskt leende bjöd hon oss i alla fall. Något som vi villigt drog i oss – naturligtvis.

Karlskogavägen - nära Våtsjön
Britt-Marie, Lasse, Korven, Yvonne, Kia, Författaren, Lill-Kia och Ing-Britt 1960 mot Karlskoga - en annan gång

Ing-Britt på BSA Super Rocket 1960
Notera ringen på fingret - den hade hon fått när hon fyllde 16 den 4/4

"Håkan" och Ing-Britt - någonstans 1960
Fick bilden nyligen (hösten 2008) av Anna och har aldrig sett den förr. Så rart.