| Med rå gråkulenhet infinner sig dagen då Jämtland ska göras. Lite tröst står att hämta i medhavt torneträskvatten – uppkokt till gott frukostkaffe. Inte så många är uppe tidigt, av förståeliga skäl. Stuvar om grejorna en aning, vänder på BMW:n i blomstergräset och styr ut på utflykt. Nu får jag åka färja. Tre stycken för att komma till Östersund. Alla är gratis – det är ju inte Norge… Frösön passeras och då passar jag på att titta på den berömda kyrkan, samt fikar vid nå´n hembyggdsgård. In i Östersund och sedan snabbt ut igen - styr kosan mot Åre. Far förbi massor med blomsterhav, som florerar så rikligt här i Jämtland. I Åre bestiger jag skutan – med hjälp av en kabinbana. Utsikten är hänförande och upp och nerfarten är svajigt upphetsande. Tusen meter upp i luften på slak lina, liksom. |
 |
|
På återvägen stannar jag vid ett kollosalt fint vattenfall, som Indalsälven åstadkommer när den störtar sig ner mot nivån under den, som den rann på förut, så att säga. Ett fik fanns lägligt på stället, och in beställdes våffla med hjortronsylt och kaffe.. Hjortron ja, det åt jag livs levande direkt från en myr i Lappland häromda´n. Inte lika gott emellertid, som när sylt är kokt av dem och lagda ovanpå nygräddad våffla. |
| Solen tittar fram efter hand, och Jämtland och blomstren gör sig till – man faller pladask för charmen. Vackrare kullar, ängar, gårdar och sjöar får man leta länge efter – om de ens står att finna. Jämtlandsträffen då? Sitter i tältöppningen och plitar, och tittar. Skådar ut över en tillintetgjord blomsteräng, samt ett antal väl förfriskade, som dividerar om nå´n oväsentlighet. En återupplivad reflektion: - för att bli fullt delaktig i en MC-träff, så måste medhavd starkvaruflaska konsumeras fort och rejält och till slut… Är man måttfull så blir väl träffen detsamma. Dricker man inget, så blir väl träffen – inget.! Men det är roligt att lyssna till dialekterna – här bredvid står ett gäng (o)troliga värmlänningar och diskuterar renar med en hop norrlänningar alltmedan dryckjomen sjunker i flaskorna. Något av vikt kommer man visst inte fram till. Men pratandet är nog ett mål i sig. För övrigt är programmet tunt, för att inte säga obefintligt. Det var några laglekar en stund - det var allt. För övrigt får man roa sig bäst det går – med flaskan då… Nu ska väl sägas att det är inte värre här än på många andra träffar, kanske rentav att den hör till de något bättre. Inget musikskrål och ingen dans att oroas av. Ja ingenting utom lite kioskförsäljning och en förstörd blomsteräng. Hörselskydd in och så försvann världen. Eller om det var jag. Tänker inte på just någonting i dag – är bara trött. En och annan nedslående syn har ändå besparats någon – som inte är med. Tänker jag dock. |