Jag lämnade därför sjön och trampade vidare på pedalerna vilket fick till följd att jag ett antal svettdroppar senare fann mig sittandes i ett dike med väldigt snygga blommor, som jag gjorde vad jag kunde för att identifiera. Där fanns blåklint, riktigt röd röllika, gulsporre, ängsklocka och många fler som bara själva visste vad dom hette. Men fotografera dom kunde jag, och dom gjorde allt för att behaga med dom elegantaste nigningar i det som tidigare var min medvind. Det var bara ett problem med det, och det var att få dom att stilla sej just i knäppningsögonblicket. Men med lite tålamod så blev vi överens; vinden, blommorna och jag så att det kunde bli lite rara kort av begivenheten.

Omsider gjorde jag entré i Kumla utan att det rönte vare sig någon särskild uppmärksamhet eller uppskattning, och lika skönt var det, så jag kunde obemärkt smyga iväg ner till Kumlasjön och avnjuta Närkes pärla, med sin eleganta fontän, helt ostörd.  Där kunde man se några riktigt bruna pojkar, som såg ut att ha kommit ända från Afrika för att helt oförskräckt kasta sig med huvudet före i sjön, och det från den allra översta änden av hopptornet. Några sjöfåglar sågs inte till men väl en svart katt som smög förbi - så säkert fanns det något i skymundan ändå.

En resas höjdpunkt kan slå an när man minst anar det – och så blev det. Skulle förtära den medhavda matsäcken eftersom klockan blivit vad hon skulle för den sakens skull. Hittade en lämplig bänk för ändamålet utanför kyrkan i Kumla, och medan jag sitter där och doppar i mej kakorna slår mej tanken att man kanske skulle titta in i kyrkan, och vad det verkade så kunde det ske utan risk för upptäckt. När väl kaffet var slut och alla sakerna återställda i packväskan, minus själva det förtärda, skred jag till verket.

Strax innanför dörren fick man stifta bekantskap med alla prelaterna som verkat i kyrkan sedan 1100-talet, då man första gången kom sig för med att bygga henne, i form av en uppsatt förteckning. Den senaste hade inget slutdatum. Om det betyder att han ska predika i evighet eller att inte ens prästerna vet något om framtiden låter jag vara osagt.  Emellertid så revs den gamla kyrkan ner 1828 och man uppförde raskt en ny och större som sedan sågs brinna upp 1968. Men Kumlaborna ville ha sin kyrka och därför stod en ny och grannare än någonsin på plats redan 1972. Utseendet bestämdes att vara lika som den som brann men inseendet (?) – alltså insidan - ville man ha i en modern form och olika konstnärer anlitades för uppgiften. Detta fick till följd att man nu kan se både Adam och Eva avbildade spritt nakna i naturlig storlek tillsammans med elefant, rådjur och tiger blott åtskilda av en dörr (!) längst fram i kyrkan. Det allra intressantaste (porrens vänner må ursäkta) är ändå Motorcykeln.

Den kan ses om man hukar sig en aning inför dopfunten, och utgör en del av dess dekoration som löper runt hela anordningen. Till och med spättan finns med, men varför i herrans namn har hon en hammare i högsta hugg i näven. Är det för att mana knutten att genast sätta sig på motorcykeln och utföra några himmelskt sköna åkturer – sådant som motorcyklar är ämnade för. Och därefter återkomma full av virilitet och lusta som någon period senare resulterar i en eller annan att döpa i kärlet ovantill. Och Jesus han står i närheten och flaxar vällustigt med armarna framför en annan motorcykel, eller kanske snarare ett motorcykelhjul, fast av ansenligare dimensioner, som det anstår en herre.

Nåväl – men vad är det för motorcykel som är avbildad. Vad jag kan förstå så är det en Silverpil – alltså en Husqvarna från 50-talet eller varför inte en Guldpil. Att hjulet bakom Jesus kommer från en rejäl isracingshoj ser man på alla dubbarna som sticker fram.

Kumla kyrka rubricerar sej som Glädjens kyrka - och varför inte, nog blev jag glatt överraskad av att se en motorcykel däri bland alla andra ljusa härligheter, och jag undrar om dess like finns någon annanstans i Sveriges långsmala land. Den anbefalles å det varmaste att användas som dopkyrka för resultatet av knuttar och spättors amorösa äventyr mellan inspirerande åkturer på hojarna.

Upplyftad av detta kyrkobesök gick det lätt att trampa vidare och ett tu tre fann jag mig ståendes och titta på en gammal 1600-talskanon som någon fiskat upp ur Kalmar sund och sedan ställt utanför gamla officersmässen på Sannahed. Vad energiska somliga är, andra använder sin energi till att köra runt runt på Speedwaybanan strax bredvid. Dock icke för tillfället då sommarstiltje tycks råda över det mesta. Själv rundar jag Speedwaybanan med måttligt nerlägg och anträder grusvägen ut över den öppna Närkesslätten. På håll ser jag bostaden som sträcker sig mot himlen och några väl anpassade tramptag senare är jag där efter att ha njutit av den anslående blomsterprakten i dikena på färden.

Vägmätaren stannade på 22 kilometer och jackan gick aldrig åt – som kakorna. Och träligt blev det aldrig.

Man behöver inte alltid resa så långt för att få en dag att passera som god.

Hallsberg i augusti 2003

HåG