Ruskträffens metallmärke 1982

För att hålla nere kostnaderna när både klubb och träff var nya tyckte jag att jag kunde väl försöka att göra egna handgjorda träffmärken i metall åt klubben.
Satte igång att göra en mall - först en millimetertjock mässingbit på 40 gånger 40 mm, sedan förtennade jag den kraftigt. Härpå tog jag 1 mm kopplingstråd av koppar och klippte och böjde till alla bokstäver, siffror och paraplyer som sedan pillvis placerades ut på mässingstycket. Sedan var det bara att medelst gaslåga värma hela härligheten tills tennet smälte fast alla bokstäver och siffror där dom skulle vara. Efter några försök gick det bra så långt.
Nu hade jag en mall i alla fall och sedan gjorde jag en stadig trälåda som mallen passade att läggas i botten på. Ovanpå den lade jag dit en tillklippt 0,1 mm tjock kopparplåt och ovanpå den en tjock gummibit och så till sist en träkloss med samma mått - knappt 40 x 40 mm. Sedan var det bara att gå ner i källaren till gamla pannrummet där det fanns ett rejält skruvstycke och börja vrida. Klämde i så mycket jag orkade och släppte sedan upp greppet och kollade på kopparplåten - och jo minsann, den hade tagit intryck av bråkandet och såg faktiskt riktigt skaplig ut med fina reliefer.  Så upp igen och försöka sej på nästa moment som var att värma upp plåten lite lagom med gaslågan så att den mörknade. Efter det putsade jag fram relieferna med lite stålull, och nu såg det riktigt fint ut. Slutmonteringen bestod i att med Epoxi limma fast den tunna kopparplåten på en millimetertjock mässingplat. När allt torkat skulle kanter putsas till och hål borras uti hörnen. Sedan var det klart - för klarlackbehandling så att märket skulle se snyggt och likadant ut i många år framöver. Så var det klart. Ett metallmärke var fött.
Men jag insåg snart att det var alldeles för jobbigt att stå och göra sådana märken i massor till kommande Ruskträffar. Men ett trettital blev det och dom delades ut till vissa välförtjänta träffdeltagare, medan resten gick till alla som hjälpt till att fixa en bra första Ruskträff. Sen var det projektet över. Men kul att det gick. Och en och annan har väl på så vis en välförtjänt klenod hemma i byrålådan, eller kanske rent av på vägg eller skinnpaj.

HåG  14/10 2010