Redan ett par dagar före träffen, så hade jag bildat mig en ganska god, men dock personlig uppfattning om hur många som skulle komma. Men naturligtvis så avslöjade jag ingenting.
Vår lågräknade kalkyl om 10 deltagare, visade sig nästan vara sprickfärdig redan under fredagskvällen, när Norrmän och Finnar bara välde in på träffplatsen.
Nåja, deltagarantalet stannade vid 8 denna dan före dan. Vi hade verkligen tur med vädret också, redan tidigt på kvällen satte ruskvädret in. Sånt där fint regn, som kan bli ganska så blött. Ändå var det hela fem av åtta som föredrog tält. Endast Antero från Södertälje och "Professorn" från Avesta valde stugvärmen. Pekka från Finland blev också kvar inne efter noga övervägande.
Fredagskvällen ägnades åt Stefan Lodesten och hans fina diabilder från FIM-Rallyt 1982. Ett mycket uppskattat inslag inte bara från träffdeltagarna, utan också från de c:a 30 TTMC-medlemmarna, som fanns på plats. I vimlet kunde man också se en och annan EMCK:are och Eskil-medlem. Synliga var också några 125:a-åkare och ett par killar från Flens MCK. Totalt var vi väl ett femtiotal denna kväll.
Köket jobbade för högtryck redan under eftermiddagen och under kvällen såldes korv och våfflor som aldrig förr. Även Annicas specialbröd gick åt, vilket bestod av 90% sylt och 10% bulle.
Efter midnatt kunde kökschefen och hans assistent "lulla" hem, totalt slutkörd efter kvällens övningar. Själv drog jag mig tillbaka c:a 02.30, efter införskaffande av en pålitlig nattvakt. John Hutilainen anmälde sig frivilligt utan omsvep.

Lördag var jag på plats igen kl 09.00, efter vila. O.B.S.! dock ej utvilad. Utvilad var nog inte Annica Åkerström och Benny Norkvist heller, som kokat kaffe sen 07.00.
Regnvädret avtog sakta men säkert och bortåt lunchen, så var det hela över. C:a 150 meter bortom Kåken, stängdes vägen av för all biltrafik. Ett måste för att få helheten av just en MC-träff. Anmärkningsvärt är att några minst sagt nyfikna Ture o Märta-typer, ändå vid ett par tillfällen försökte forsera avspärrningen. Detta misslyckades dock. Vid ett tillfälle hördes: "Min dotter åker motorcykel, hon bor i Göteborg".

Så småningom kom träffen igång på allvar. Från alla Sveriges hörn kom det motorcyklister. Alla lika glada och alla skulle tälta.
– Om det blivit bättre väder, då hade jag stannat hemma, var det någon som sa.
Göran Håkansson skötte anmälningen hela dagen, som säkert var roligt, med tanke på alla pengar som strömmad in i kassan.
I köket stressade ordföranden, sekreteraren och kassören mellan byttor o kastruller. Dessa tillagade också dagens rätt, Chili con carne, något kryddstark, men annars det godaste jag ätit på länge. Korv med potatismos fanns som alternativ för taskiga magar.
– Moset bara går åt, skrek ordföranden förtjust, vid ett tillfälle, då jag fanns i köksregionerna.
Kl 14.30 gjordes en utflykt per MC till vårt tekniska museum eller faktorimuseet, som det också heter. Lauri Wahlberg var ledare för utflykten och hade ordnat så vi fick parkera samtliga 24 hojar, som var med, inne på Srömsholmen. Rundvandringen tog en knapp timme och kring 16.00 var gänget tillbaka vid Odlarvallen. Totalt deltog 43 personer och alla var mycket nöjda med arrangemanget. De som avstod från utflykten, kunde istället roa sig med luftpistolskytte och pilkastning.
Kl 18.00 var det så start för omdiskuterade "Svartrundan", ett påhitt i tecknet för "Nya grepp". Och vem skulle hålla i detta om inte Håkan Fransson och Mikael Nilsson. Svartrundan blev vad man gjorde den till. En helt vanlig tipsrunda med vanliga frågor utefter en markerad slinga i skogen. Skillnaden var bara den att det var kolmörkt och kontrollerna fick man leta efter, som var märkta med en dålig en dålig reflexbricka. Visserligen fick deltagarna en ficklampa till sin hjälp, men det hela var inte så lätt. Och det fanns en del blindkontroller dessutom.
Men träffdeltagarna trivdes ypperligt med denna annorlunda form av umgänge. Detta kunde man inte missta sig på, efter allt tjo, flabb och glam som hördes i skogen under dessa timmar.
Vid ett buskage inne i skogen försökte ett gäng från Norrköping, muta ett par funktionärer, med hjälp av en flaska med okänt innehåll. Funktionärerna var mycket tveksamma, men avgörandet kom snart.
Kl. 21.00 drogs underhållningen igång av Konstantin. Musikanternas musikant, som kunde spela allt från knappdragspel, stränginstrument till skedar. Men allsång ledde han hellre än bra tyvärr. Kvällen till ära, så serverades ärtsoppa med varm eller kall punsch. Professorn slevade i sig fem tallrikar och försökte sen sig på allsången, delvis med lite hjälp från "Gutten". Stundtals så lyckades faktiskt dessa herrar få fart på den allmänna sången. Mellan 22.00 – 23.00 så avbröts underhållningen tillfälligt och "Glas-Harry" fick istället visa några fina vinterbilder. Många tyckte detta var ett kul inslag. Mellan 00.30 och 02.30 satt de flesta och ljög vid lägerelden och kåken var i det närmaste övergiven. Ingen handlade. Då skickades marknadsförare Lennart Petterson ner till lägerelden: - Är det nå´n som ska ha nå´t, innan vi stänger kiosken?
Två blå sekunder senare, stod drygt 8 svenskar och 2 norrmän och handlade allt mellan kaffe och syltbulle. Försäljningen steg raskt 200%. Helt plötsligt var det "drag" igen. Håkan Fransson och Lennart Pettersson stod för nattvaket eller vad?
Kl 04.30 var det "natti-natti" för dessa två.
Kl 07.30, tre timmar senare: - Vakna!, vi måste koka ägg!
Mats Nilsson och Benny Norkvist hade hand om köket söndagsmorgon.
Själv sov jag c:a 4 timmar denna natt och kl 09.00 söndag, var jag åter på plats.
Mats och Benny var bekymrade, - ingen äter frukost!
Jag tog megafonen och gick ut och skrek: - Frukost 8 spänn!!
Tio minuter senare gick frukosten åt som smör i solsken. Och Mats och Benny såg gladare ut.
Någon hade lyckats skrämma upp Professorn, som såg ut som en yrvaken höna. Desto svårare var det att få liv i norman, men med lite hjälp av "Gutten", så lyckades det också.

Prisutdelningen förflöt i lugnets tecken.
Gutten gjorde ännu ett bejublat sångnummer, när han mottog priset för bästa sångframträdande.
Laxå Motorcyklister utmärkte sig inte enbart för största svenska klubb. De tältade inte, utan sov under bar himmel med hjälp av ett par uppspända hängmattor. Lite annorlunda må jag säga.
George Priebe kunde inte begripa varför just han skulle få pris. Han var ägare av en Norton 53 års modell, helt i krom och silver. Med tanke på alla motorstopp han fick till o från faktorimuseet, är det ett under att han kom ända till Odlarvallen. Med nöd och näppe, så lyckades vi få honom att stanna kvar till prisutdelningen. När han hämtade priset hade han samma stenansikte, som han burit på under hela helgen
Ärtsoppskungen alias Professorn belönades med en burk ärtsoppa.
Kaffedrickskungen alias Kristian från Danmark, drack kaffe så de flesta tappade hakan. Han svepte den ena koppen efter den andra och verkade aldrig få nog. Söndagsmorgonen drack han under några futtiga minuter 6 koppar!
Naturligtvis belönade vi honom för hans insats med ett paket kaffe.

Nu var det dags för det mest otacksamma. Städningen. Och det märktes minsann. Endast sex personer från klubben var närvarande under pågående städning, tyvärr ett svaghetstecken.
Professorn som ej var i slag för MC-körning just då, hjälpte villigt till med diverse göromål.

Som avslutning på den här sammanfattningen, vill jag tacka alla som ställde upp och gjorde Ruskträffen till en av Sveriges absolut bästa MC-träffar. Utan att favorisera någon, vill jag ändå särskilt tacka Göran Håkansson och Lauri Wahlberg som tillsammans med mig hade det tyngsta ansvaret.
Kökschefen Gunnar Holm med assistent Guhn Axelsson vill jag också tacka. Dessa skötte köket med sån glädje, att det bara var roligt att se på. En man inte kunde undgå att se varje minut, var Benny Norkvist, som tydligen jobbade nonstop i köket. Däremellan skötte han luftpistolskyttet lördagseftermiddag och kväll. Därtill deltog han i städningen fram till söndagskväll. En verkligt strong insats.
Alla som hjälpte till att göra Ruskträffen publiceras härmed:

Lauri Wahlberg, Göran Håkansson, Gunnar Holm, Guhn Axelsson, Benny Norkvist, Annica Åkerström, Håkan Fransson, John Hutilainen, Hans Karlsson, Margareta Forsberg, Lennart Pettersson (ej medlem ännu), Kent Anderstedt, Benny Karlsson, Ellen Koponen, Lars Dufwa, Roland Haglund, Tommy Järvebro, Monica Jönsson, Mats Ljungkvist, Stefan Lodesten, Mats Nilsson, Mikael Nilsson, Per Sandgren, Karin Wahlberg. Därtill kommer Jonas och Johan som ej ännu är medlemmar. Likaså de två 125:a-åkare som ställde upp i köket lördag kväll.

Och för er som över huvud taget inte var där någon gång under träffdagarna, vill jag bara säga: - Ni gick verkligen miste om något!

Träffchefen                        (Björn "Björsa" Gurestad)

- upp -
- tillbaka -