MC minnen 06

Våren 1953 och man var nyfylld 16 åring. Med lite hopsparade pengar och
merparten i lån av farsan, så kunde jag köpa min första riktiga Motorcykel.
En Monark med svensk JB motor på 150 cc och 5 hästkrafter. Körkortet
var snart fixat - lite svar på några enkla teorifrågor, och sedan köra ett
varv runt Oskarstoget i Örebro medan besiktningsman Bartold stod och
tittade på. Det gällde dock att kunna stanna mitt för honom och samtidigt
sträcka upp högerhanden, som ett stopptecken. Långt senare har man lärt
sig att det är mycket bättre att använda högernäven till att greppa tag om
frambromshandtaget med, för att få stopp på det roliga.

Farten var fri och man kunde börja utforska motorcyklingens väsen och
även omgivningarnas geografi, alldeles på egen hand.

17 vad man levde när man var 16.

Sommaren 53 och man hade redan fått nya kompisar, som också hade knarr.
Här är vi ända uppe i Nora på torget och väcker en del uppmärksamhet.
Att åka tillsammans i gäng hade då redan börjat .
Man står till vänster på bilden, och det förefaller som om några lokala
tjejförmågor uppmärksammat hur stilig man är i nya vegamössan.

Vårvintern 54 och hojen skulle luftas lite efter vinterns renovering och ombyggnad.
Hade köpt en ny mindre tank och gjort en egen limpa att sitta på. Den var gjord av
en brädbit i botten och sedan ett lager gamla fjädrar från en övergiven sängbotten
och så överst en masonitskiva och därefter var allt överspänt med ett stycke galon.
Det var inte så tokigt att sitta på, den svaga länken var masonitskivan som snart
bröts av. Men härligt såg det ut. Fotpinnarna hade jag låtit svetsa om på jobbet så
att dom hamnade lite högre upp och underlättade därmed den vilda framfarten i
kurvorna. I bland var det lite väl villt och då for bakre nummerplåten illa, så jag
hade gjort en ny av gummi med pånitade plåtbitar och siffror. Sådant kom väl till
pass när det inte alltid gick som det var tänkt.

Vi åkte på den kraftiga skaren på vintern och det var verkligen kul att se världen
från detta nya håll. Ända tills det bar igenom vid en dikespassage och man fick skåda
världen ur ett grodperspektiv. Det ska fan vara groda. Och knarren hade fått
allvarliga blessyrer i och med att ramen gick av strax under styrhuvudet. Men det
fixade Långkalle på jobbet så småningom med ett istoppat förstärkningsrör och en
elegant hårdlödning. Sedan var det full fart igen - men på vägen - skaren var borta.