ff
ff
Curre
| Tidigt Våren 54 och
snön hade inte säkert lämnat våra horisonter, men det hindrade inte att vi
skulle ut och åka. För dagen skulle vi ställa kosan mot norr och se
Motocross i Grängesberg. Utgångspunkten var från mitt hem i Hovsta en mil
norr om Örebro, och min bästa och äldsta kompis Curre (Haglund) och Åke
hade mött upp och fick därför vara med på korten. Det är lite intressant med våra olika huvudbonader. Åke har Vegamössa och Curre skinnluva medan jag faktiskt har hjälm. Inte för att man var rädd om livhanken – är man 17 år är man väl nästan odödlig – utan för att det var omåttligt tufft att se ut som dom stora grabbarna när dom tävlade på motorcykel i både Cross och Speedway. Fick tag i min genom någon som kände någon som hade kontakter med Speedwayåkarna. Fick faktiskt aldrig användning för hjälmen till det den var avsedd för – att vurpa och slå i huvudet – men öronen hade det skapligt ombonat under dom vidsträckta åkturerna över Närkes slätter och skogar. |
Åke, NV 125 cc Curre,
Monark ILO 175 cc ff, Monark JB 150 cc
|
Man skulle ju gubevars skola sej en smula och då blev det inte till att ha råd med det fina ekipaget Monark med JB-motor på 150 cc. Så den avsåldes och en mest begagnad lättviktare införskaffades för några spenderbara kronor som fanns i fickan. Jag kallade den HVA-skroten för det var det närmaste den var. Från början hade den dock varit en blank och rödbrunt läcker Husqvarna med egentillverkad 98 cc motor på kanske ett par tre hästkrafters styrka men det var alltså 15 år sedan vid det laget. Den tjänstgjorde dock till full belåtenhet för mina transportbehov mellan hem och skola, något som dock inte polisen hade förståelse för när dom skrev rapportblocket alldeles överfullt med anmärkningar och körförbud, vid en flygande besiktning. Man hängde upp sig på saker som att däcken var utslitna, hjullagren glappa och även trampvevpartilagren, ingen tillfredsställande belysning kunde förevisas och ej heller läsbara nummerplåtar. Att den läckte bensin från bensinkranen bekymrade även mej, men mest av ekonomiska skäl. Hjulen spårade inte – antagligen efter någon ofrivillig rundpall av någon tidigare ägare. Tramporna var defekta, som dom skrev, själv tyckte jag att dom var trasiga och i alla fall delvis försvunna. Det enda jag kunde glädja polismakten med var att signalhornet fungerade och faktiskt lät rätt så roligt när man klämde i med ett rejält tag om gummibollen. Men det hjälpte nu inte. Så den fick gå till skroten - så även jag – och till alla andra platser som jag annars tänkt att åka till. -- O --
|
-
nästa sida -
- översiktsidan -
- tillbaka till
MC-sidan -
