MC minnen 20

Den egna ekonomin var heller inget att yvas över och jag blev tvungen att sälja av Trajan och reglera alla skulder, som uppkommit. Sedan var det tre hundra spänn kvar och dom la jag på inköp av en Harley-Davidson 1000 cc av 1928 års modell med original sidovagn. Sedan hade jag kul med den hela vintern, förutom när jag glömde sidovagnen vid ett obevakat ögonblick och eländet fastnade i kofångaren på en bil… Det hela reglerades med hjälp av en hundring och sedan åkte jag hem till Strömmersgatan 14 och plockade raskt av påhänget. Motorn var en V-twin med så kallad halvtopp, vilket innebar att insugsventilen var en sidventil och utblåset var en stötstångsmatad toppventil med vipparmen och stötstången i friska luften. En vansklig konstruktion visade det sig, då det vid hemfärden från en beramad resa till Skarpnäck och Västra MK (mer om det sedan), strax utanför Eskilstuna, lossnade helt. Ventil, ventilsäte, vipparm och stötstång fanns inte kvar på motorn och den och vi alla stannade, och i all fall vi började ett grundligt letande efter alla detaljer efter vägkanten i mörkret. Vi hittade inte allt så knarren fick lämnas åt sitt öde och jag fick nödtorftigt prova på som spätta på vägen hem bakom Låe, och Anita fick fortsätta som spätta till Jurkka istället. Nästa dag hämtade jag hojen och alla småsakerna med lastbilen. Skruvade ihop skräpet och sålde den illa kvickt när jag fick chans att få tillbaka mina 300 spänn.

H-D 1000 cc 1928
Notera det friska pansarröret som avgasrör, som bara periodvis innehöll lite stålull.
I övrigt tilläts hojen andas fritt, vilket inte lät så illa

Lite senare på våren 62 hade jag skrapat ihop så pass med kapital att jag den 4 maj kunde köpa en bättre begagnad NSU Supermax –57 av Jurkka för 1350 kronor. Dyngmax kallades den, inte för att den var dålig, utan tvärtom för att den dög till vilken skitkörning som helst. Det var en robust encylindrig bruksmaskin på 250 cc, men faktiskt med överliggande kamaxel, och inkapslad kedja. En mycket trevlig maskin som bar mig vida omkring, ja ända till Säter med spättan Anne-Lisa på bönpallen, för lite midsommarförlustelser… En helt annan gång, framåt sensommaren, var vi ute på lite buskörningsstråt och for helt villt fram över Kilsbergens små fina grusvägar. Det var fulla uppställ och bredsladdar som tog hela vägen i anspråk med följd att den militärbuss, som vi mötte, inte fick plats utan styrde ut på vägkanten tills den brast och lagom, som jag från min köposition fick se den, så brakade den av vägen och la sig på sidan med alla militärerna huller om buller däri. Vi hade farten fint uppe och bara fortsatte – dom som låg först såg nog inte hur tokigt det gick, och en annan som körde sist ville inte bli avhängd, särskilt som dom som drog hade fina Engelska Trajor, Norton och BSA av största sorten till förfogande. Och blev det inte heller, till deras stora förvåning, trots handikappet med endast en 250 Dyngmax till förfogande. Men det som förlorades på rakorna kunde lätt hämtas hem i krökarna trots att dom engelska hojarna uppförde sig ypperligt på grus med sin låga tyngdpunkt och riviga kraft i motorerna. Hur det gick sedan, med bussen, fick vi aldrig veta – som tur var.

Här är vi i Eskilstuna vid Järntorget med folk från Köping och Stockholm 1962.
På bilden kan Göran och Eva från Köping, Folke och Anita också från Köping, Kålis, Hallon och Irene
samt författaren längst till höger identifieras