|
|
|
|
|
|
|
|
|
Torsdag Fria viddernas dag Vaknar – igen ! Till fria viddernas dag. Nu ska Trangiaköket provas för lite frukostkaffe. Men, tji med det – fick inte eld på´t utan tändstickor. Så det fick bli lite Gevalia bråttomkaffe i kallt vatten. Bättre har man varit med om. Hop med tält och packning, lasta och fixa till en touringliknande båge igen. Efter en knapp kilometers färd uppenbarar sig ett fik, som förmodas vara proffsigt med tändstickor och varmt kaffe. Mycket riktigt – kaffet var varmt, men jag ger mej sjutton på att man fuskat med el när man fixat till det. Apropå fuska – när jag sitter och åker och åker och mår väl av nådiga solen och det vackra landskapet, som kargar till sig efter hand, så kom jag att filosofera över detta med kåpa på hojen och integralhjälm över knoppen. Kom fram till att – att färdas så, är att fuska sig fram som motorcyklist ! I Töre tankar man och släpper E4:an åt sitt öde. Nu bär det av uppåt den blombemängda Kalixälvdalen – här är gudagott att färdas – så vackert – så vackert - så den invigde kan inte fatta hur man hellre stannar hemma… Överkalix passeras och på håll ser byn ut att ha det skönt i solgasset vid sin älv. Det blir vanligare och vanligare att gömma städer och byar för vägfarande. Det är synd, för konditori och bakelselivet blir allvarligt eftersatt av sådana tilltag. Vägfiken, barer och Tavernor har ju som bekant endast Delicato snuskbröd blandat med stekos att bjuda på. Så de´så. Men nu ska Korpilombolo (vilket namn) intas med sitt Centralkonditori. Väl
framme fick jag leta länge (det var väl 10 år sen sist) innan jag hittade lite
rester av fiket. Det bestod numera av en lortig godisautomat på väggen, med
namnet Centralkonditoriet fortfarande fullt läsligt på. Så kan det gå
Pajala nästa – plåta kyrkan och iväg. Nu är det varmt och ett stort regn
och åskmoln tornar till sig. Regnställ på. Några stänk. Varmt. Regnställ av.
Vidare mot Vittangi. Här är det glest mellan stugorna. Lite kargt och böljande
fria vidder. Till vägfararnas förnöjelse har vår herre (?) kantat vägen med de
vackraste helt vilda blommor. I Masungsbyn blev det dags för lite
vederkvickande kaffe igen, som serverades av ortens snälla lappar. Efter det
kunde man se på Masugns och järnhanteringsmuseum. Märkligt med sådant så långt
norrut – det trodde jag inte förekom.
|
Framfarten sker numera i Finland och här är de karga och fria vidderna deras, liksom renarna som betar och glor utefter vägkanten. Ibland ligger de i hela gäng och gonar sig på den solvarma asfalts-vägen. Så det är lämpligt att se upp och inte låta utsikterna ta en helt i sitt våld. E 78 är nu färdväg och på den nås Kilpisjärvi mot kvällningen. Det har blivit ganska så kallt och ruggigt, men jag hittar snart en bra plats att slå upp min enkla boning på. Det är vid foten av ett stort berg och med utsikt åt andra hållet över både en sjö och snötäckta fjäll. Skönt att krypa till kojs och låta sig omslutas av en varm sovsäck. Denna kväll går tankarna i första hand till en annan dam, nämligen hon som hade fiket i Korpilombolo, och som var så vänlig när hon serverade nykokt kaffe i liten panna till bakelser som hon gjort alldeles själv – den gången för 10 år sedan. Natten förflöt med regnet trevligt smattrande mot tälttaket.
|
|
 |
