 |
 |
Måndag
Lofotendagen
| Just lofotendagen fick bli lite av en sovmorgondag också. Men klockan elva var lägret hopslaget och packningen på, och sista biten ut på Lofoten kunde börja avverkas. Flera färjor, och broar med avgift väntade – och nog har norrmännen vett att ta betalt alltid. Och jag menar alltid… Bitvis var vägen riktigt fin, med många och roliga svängar att ta itu lite extra med. Och BMW:n slingrade sig fram lika fint och säkert som en huggorm på söndagspromenad. Väl framme i Å – ja, det heter faktiskt så - kunde man, efter att ha ätit glass, konstatera att denna plats lika väl som Nordkap inte är så mycket att se. Men, se det är roligt i sig självt att ha varit både där och här. Man vet något, som man inte visste förut, och som bara kan inhämtas på ort Å ställe. Försöker man komma längre än till Å blir man snart blöt om fötterna för vägen och tillvaron slutar där. Så det är bara att vända hemåt igen till ett nytt liv – efter detta. |
|
Vädret denna dag var inte bättre än i går. Tunga moln och regnskvättar fördystrade tillvaron och utsikterna. Här ska ju annars vara så fint. Nåja, det var nu fint att i alla fall få se halva de gröna fjällen. Och vägarna kantas av fantastiskt fina blomsterängar, där midsommarblomstren står i fullan blom liksom massor med smörblommor och rödklöver. I trädgårdarna blommar syren och gullregn. Så´nt som vi hade för en hel månad sedan hemmavid. Vid somliga bergväggar var det mycket fågelliv, inte minst av en sådan raritet som Tretåig Mås, och högt, högt upp i vädret kunde man se och höra Korpar kraxa och flaxa och roa sig i verkligt spirituella flygövningar. Man får inte vara alltför dum om man ska ha tur, så därför kollade jag in var jag skulle tälta redan på vägen ut till Å. Så nu sitter jag här i tältet och skriver dessa rader på en jättefin plats med utsikt över havet, som försvinner bort i horisonten, mot Amerikat. Åsså har man varit vid själva havet, och doppat handen i vattnet och känt golfströmmen strila mellan fingrarna. De ni ! Bäst som man sitter och åker mellan fjäll och hav och ser så stor natur att man känner sig bra liten, kan det skaldas till lite. Som i dag när följande trilla fram: "som man kramas - får man ro"…! Med dessa rader tillägnade någon därhemma, somnar jag in. För i dag ! Havsvågorna vaggar till ro… |
|
