|
 |
Fredag
Vackra dikesrenarnas dag
De vackra dikesrenarnas dag, det är annat det än renarna i dikena uppepå Nordkallotten… Att fara genom Jämtland en solig julidag som denna är helt fantastiskt. Vägkanter och diken är alldeles översållade med blommor av allra vildaste sort. Prästkragar rödklöver, mjölkört och gula klickar av renfana och kärringtand. Till detta kommer blåklocksstänk här och där, som grädde på moset. Så håller det på timme efter timme alteftersom mil läggs till mil. Ett, tu, tre så är man framme i Östersund, denna varma dag. Där är smockat med turister och bilar och alla husvagnarna. Så jag handlar en film och knäpper ett kort på deras pampiga rådhus, innan jag fortast möjligt flyr ut till vägarna igen, med sina imponerande och fina (blom)renar.
|
|
|
|
Gör en kringgående rörelse för att hamna på andra sidan Storsjön där Jämtlandsträffen går av stapeln. Väl framme får jag veta av en "tant" i anmälningen, att man skulle ha tagit båt över sjön, från Östersund, för att korta ner vägen hit från tio mil till tre. Så fick jag träta lite över det. – Att det inte står i träffkalendern…! Stället man fick tälta på är (var) en bedårande vacker jämtländsk sommaräng. Här finns (fanns) så mycket blommor att det skulle räckt till en fin bukett åt var och en, som kan tänkas gjort sig förtjänt därav. Någon liten blomma vill jag ändå tillägna en alldeles särskild dam, som inte är här. Hann precis få upp tältet innan regnet började om igen, och värmen tog det med sig, ner i marken. Kvällen förflöt i gråkallhetens tecken. Somliga fann dock bot mot detta djupt i medhavd flaska. För egen del fick det räcka med varmt te – man får ju lov att uppträda anständigt när man ensamt representerar Eskilstuna och TTMC. Av "Lappen" fick jag höra, att han slarvat bort våran John Hutt på Nordkalotten - någonstans. Han vart visst dålig efter att ha fått något otillförlitligt i sig på Storfjordträffen. Han skulle dock komma efter och dyka upp här, men, men, ingen John är tillfinnandes. Öronproppar in – och sista tankarna för den här dagen går till alla tillplattade blommor under tälten – de hade ju faktiskt räckt till en bukett åt var och en och speciellt och särskilt… Åsså sover jag. |
| Vaknar tvärt, av att någon här bredvid, bara måste starta sin gamla BMW med raka rör och varmköra kl.2 mitti natten. Mot sådant tilltag hjälper inga öronproppar – möjligen ett kok stryk. Men vem har lust med det så här dags. Bensinen tar slut, eller är den jäveln bara tillfredsställd nu i sina perversa böjelser - tyst blev det i alla fall, igen – go natt då. På morgonen är här lugnt och fridfullt och inte vill man starta ett slagsmål då... Så saken får bero. |
