Jag bestämde mej tidigt, det är jag säker på. Motorcykel skulle jag ha. Det var ingen tvekan om det. De första minnena som har med MC att göra är från 5-års åldern. Jag bodde på landsbygden i Västjämtland, en bit från vad som nu är E14. På den tiden en glest trafikerad grusväg. Jag minns att det brukade passera en MC med viss regelbundenhet. Han hade en gul flygaroverall och jag brukade stå och vänta för att få en skymt av honom. Jag kände en obestämd fascination och det är möjligt att jag var såld redan där.
I början av 50-talet köpte farsgubben motorcykel. Det var fattigmans bil då, men jag fick åka bakpå ibland och det bättrade säkert på min beslutsamhet.
I mitten av femtiotalet hade motorcyklar blivit vanliga och det fanns mycket att titta på och drömma om. Monark Blue Arrow var en maskin som hördes på långt håll och jag vet att jag cyklade som en tok för att få en skymt när någon sådan passerade hembyn.
Vid 16 hängde jag på låset hos körskolan för att ta körkort fast det var i januari. I maj samma år, 1960, köpte jag min första hoj. En Monark Blue Top Fighter 150 cc och 9 lite trötta hästar. Livet lekte. Den första turen…. Skir grönska, friska dofter och en lagom kurvig väg. Det var berusande.
Året därpå bytte jag upp mej till en HVA Silverpil. Jag köpte även kamera. En tvåögd spegelreflex av märket Mirroflex till ett pris av 98 kronor på Domus i Västerås, dit jag då flyttat.
Den kom att få hänga med på många turer och fick utstå vurpor och regnväder och annat elände utan att gå sönder. Den är nu pensionerad och inställd i ett skåp. Med den plåtade jag hojarna och kompisarna och även om kvalitén varierar så är det ett dokument över en rolig period och jag är glad över att kameran fick dingla om halsen.
Jag har gubevars inte slutat att åka ännu, men det är de första sanslösa åren innan man bildade familj som i huvudsak finns i det här albumet.